“Wearables” är ett namn för de elektroniska apparater vi bär med oss och har på oss. Du har förmodligen redan sett en del wearables som redan finns att köpa, i form av exempelvis “smarta klockor”. Eftersom wearables ofta är nära kroppen kan de med fördel samla och tolka hälso- och träningsrelaterade värden.
Många wearables når Internet genom via bluetooth/blåtand koppla upp sig mot en mobiltelefon som i sin tur är uppkopplad. Fördelen med att koppla upp sig via telefonen är att storleken på en wearable kan vara mindre, samt att batteriförbrukningen optimeras. Information som en wearable samlar in kan ge insikt i mönster och beteenden hos människor.
Ett gemensamt problem för de nuvarande wearables som finns är energiförbrukningen. Allt eftersom batteritekniken förbättras kommer våra wearables batterier hålla längre.
Du kan själv söka på nätet efter bilder på “wearables concept” och se vilka futuristiska idéer andra uppfinnare har kommit på. Ett koncept för att lösa problemet med den problematiska standby-tiden handlar om hur wearables kan drivas av energi från våra rörelser. Tänk dig att aldrig behöva ladda din smarta klocka, för att dina byxor gör det åt dig när du går.
Referera till CTC IoT Teacher Guide #4.
Bluetooth är en teknik som använder sig av radiovågor, och detta är det vanligaste sättet för wearables att koppla upp sig för att nå internet via en telefon eller dator. Här är lite intressant fakta om Bluetooth:
- Räckvidden för vanlig Bluetooth är runt 10 meter, men industriella versioner kan nå upp till 100 meter.
- Utvecklingen inom Bluetooth-teknikens energikonsumtion har gått framåt, och nu drar den senaste versionen (BLE: Bluetooth low energy) mycket mindre ström. Med andra ord varar en enhets batteri mycket längre.
- “Bluetooth beacons” är lågenergi-sändare som kan sitta på objekt eller finnas utplacerade på en plats. Deras signal sänds ut i regelbundna intervaller och kan få andra Bluetooth-enheter att göra saker. Exempel på vad sådana enheter kan göra är att sända ut information om rabatterade priser till förbipassande i en affär eller hjälpa till att hitta försvunna husdjur.
I de kommande övningarna ska vi använda en Arduino Uno. Arduino Uno har inte någon uppkopplings-förmåga, men med en Bluetooth-modul kan vi koppla upp Uno-kortet mot en telefon.
Android-applikation
Ladda ned och installera appen, så att Arduino Uno kan koppla upp sig mot internet.
Innan du laddar ned filen måste du ändra följande inställningar på din telefon:
- Gå till ”Inställningar”
- Klicka på ”Säkerhet”
- Sätt på ”Okända källor”, och tryck ”OK” i den efterföljande varnings-rutan
Applikationen är skapad med App Inventor: http://appinventor.mit.edu/explore/)
Nedan kan du se en illustration av hur en Arduino UNO och en smart telefon interagerar.
Såhär fungerar kommunikationen:
- API förfrågan(Url) sänds från Uno-kortet till telefonen
- Android-applikationen skickar förfrågan vidare till serven, där vårt API finns.
Notera: De två sista stegen används bara om ni begär information tillbaka från serven.
- Serven och vårt API tar emot förfrågan, bearbetar den, och skickar tillbaka svaret till Android-telefonen.
- Android-telefonen sänder svaret tillbaka till Uno-kortet via applikationen och Bluetooth-kopplingen, eller sänder ett Twitter-meddelande om det.
Nu är det dags för er att bygga era egna “wearables”-projekt!
